Min magiska penna

 

I veckan var Simon och Solweig från I-takt och besökte mig. Det är dom som är länken mellan arbetsförmedlingens arbetsterapeut och mig. Det är installerades lite nya programvaror, en ny genvägsbox och så fick jag min så efterlängtade penna.

Det var mycket med den här pennan, det var mycket den kunde göra. Den spelar bland annat in ljuden som är omkring mig, och talet på tex ett möte. Under mötet skriver jag stödord eller bokmärken, i ett speciellt block.  Samma penna jag skriver med registrerar vad som sägs och spelas in och synkas sen med anteckningarna jag gjort i specialblocket.

Jag kan inte sätta mig på ett möte på tisdag utan att ha testat och se hur det fungerar.  Nu på morgonen har jag faktiskt spelat in och skrivit stödord i det medföljande blocket. "Ring så spelar vi"  behövde lite dokumentation. Det funkar inte riktigt som jag trodde, inte i mitt block och min penna i alla fall, det krävs nog ett och annat möte och en och annan timme ytterligare för att jag ska bli så hälften så bra som Solveig och Simon är på det. Men det var inga problem att för mig att senare hänga med i de anteckningar pennan gjort åt mig. 

Det här kommer att hjälpa mig något oerhört när jag sitter på möten, de dagar jag har så ont så jag inte kan hålla i en penna, eller om jag deltar i en utbildning. Överhuvudtaget de tillfällen jag behöver anteckna vad någon säger.

Specialblock och penna. Inget fungerar utan det andra. Block och penna funkar som en enhet. https://svensktalteknologi.se/produkt/echo-smartpen/. Dessutom krävs ett dataprogram för att lyssna av ljudfilerna. Jag kommer att skriva mer om pennan när jag lärt mig mer. 

Jag kommer också att få testa ett program för att styra datorn med ögonen, men det hann vi inte riktigt med. Simon åkte runt och tittade på Strängnäs lite vilset och undrade vad han var någonstans. Så till slut så fick han ringa mig och fråga hur han skulle hitta. Men det är inte så  lätt i ett industriområde där allting ser likadant ut och man bara har varit en enda gång.

På tal om hjälpmedel så den här texten har jag talat in i ordbehandlingsprogrammet Word. För den som kanske inte kan skriva är det ett mycket bra hjälpmedel i vardagen. Alltså jag har själv inte tryckt på knapparna jag har talat in hela textmassan. Snitsigt va?

Visst måste jag redigera och stryka och rätta men med lite övning och planering på vad man vill att texten ska handla om så går det väldigt bra.

Trött och hungrig

 Trött.

Ledsen.

Hungrig, hann inte äta lunch i dag. Fick vänta på färdtjänsten i 30 min i iskalla snålblåsten.

Det är fredag. 

Har handlat, stickat lite på den första Pippitröjan till kollegans kommande tvillingar. 

Hittat ett jättefint virkmönster till en nalle. 

Livet är så konstigt och går så fort. Det var inte länge sedan jag började jobba. Mitt första sommarjobb var att städa på Domusrestaurangen i Farsta. Den i centrum. Ja det fanns bara den.

 
Sen på en massa gropiga och krokiga vägar hamnar man på Selaön. Å så började liksom det yrkesverksamma livet och studier då och då. Det känns inte så länge sen. Men det var nog det.

Tänk så mycket jag har gjort, så många intressanta människor jag har träffat och lärt känna. 
Rätt många människor med kulturen som jobb.  Jag har i alla fall inte bidragit till nån kulturyttring att tala om. 

Jag har alltid stått upp när det blåst. Nu kan jag inte resa mig en gång och diska ur en kastrull för hand. Det var inte så här det skulle bli. Det var inte så här jag bestämt att det skulle vara.